Tjoho! Väldigt lite bloggning de senaste dagarna, men allt har gått i ett. Det är ungefär såhär frekvent jag planerar att uppdatera i framtiden, några gånger i veckan sådär. Det känns lagom och då kan man samtidigt hålla högre kvalitét. Inga blaha-inlägg här!

 

Bilresan till Umeå gick bra! Det var en lång tur, speciellt med tanke på att vi gjorde den på en dag. Men det var väldigt kul måste jag säga. Väl i Umeå så har pappa och jag har mest hängt runt och övningkört, samt kikat lite på stallplatser.. Min ridabstinens är helt sjuk. Som tur är börjar studentridningen snart.

 

On The road to Umeå.

 

Det var även kul att träffa Josefin igen. Jag har planerat nollning för fullt, sprungit på en arbetsintervju och fixat med lägenheten. 

Igår åkte jag ut med Josse för att titta på kattungar, hon ska nämligen skaffa en katt. Jag tror och hoppas att den blir ett utomordentligt sällskap till lilla Benny, som jag tänkte skulle få åka med hit upp efter Alices och min Parisresa. 

 

Josses nya katt? Denna tyckte iallafall jag var sötast.

 

Idag ska jag packa upp all packning, just nu står allt i påsar i mitt rum... Vi ska även eventuellt ha ett möte om studentmottagningen (nollningen) och så ska jag göra fett med matlådor till veckan. Det blir förmodligen ärtsoppa, haha.

 

En väldigt posig jag imorse. C-ya later!

Tinne och Anton var ju helt otroliga, men jag funderar över - tycker domarna att Anton är lite... Tråkig? Jag tycker att allt ser så fint, harmoniskt och lätt ut. Men sen så kanske han inte ser lika flashig ut, och bakbenen skulle vara lite mer aktiva. Men annars hade de ju bara en miss, allt annat var ju klockrent, och ändå låg dom runt 75% hela ritten igenom. Hmm.

Det börjar bli tråkigt att Valegro och Charlotte bara vinner hela tiden (även om de är grymma och förtjänar det), jag vill se lite nya stjärnor komma ikapp!

Förresten, igår cyklade jag förbi Rålis på vägen hem från jobbet vid 21. Eftersom Emma var där ringde jag upp henne och stod och vinkade från bron haha. Lyckades otroligt nog få syn på henne i publiken, men kunde tyvärr inte stanna eftersom jag skulle upp vid 5. Jag är grymt imponerad över hur sjukt mycket folk som kommer varje kväll på bion. Såg mäktigt ut från bron!

Nu skall jag berätta den lite för långa historien om hur det kom sig att vi blev med, inte bara en, utan två hundar. Det var nämligen så att jag hade velat ha hund i flera år, egentligen sedan småbarnsåldern, men aldrig sett på det så seröst som de senaste två-tre åren. Mamma och pappa var lite smått emot, det var "dyrt", mycket jobb och mamma var allergisk. Men jag envisades, med många avslag. När jag sedan sålde min ponny tyckte jag att lite av de pengarna kunde få gå till en valp.

 

I stallet där jag red en häst så fanns det två underbara chihuahor, Tiger och Tindra. Dessa två var så underbart mysiga och var en favorit hos alla. Jag var redan förälskad i rasen då en annan stallkompis några år tidigare hade haft en som också var helt fantastisk. När dessa två sedan skulle få valpar sa jag till tidigt att jag var intresserad. Men mamma och pappa var helt emot, mamma för allergin och pappa för att han avskydde rasen.

 

Tillslut kom valparna, och jag var så kär att jag ville gråta. Efter mycket tjat fick jag tillstånd att ta hem en av valparna för att testa en natt. Jag tog med mig den sötaste som jag hoppades skulle smöra in sig hos familjen. Så fort jag klev över tröskeln med min 700 grams valp var det över. Alla var helt sålda över hans knappögon och långa öron. Så så fick jag köpa min egna hund, Benny.

 

Men det var inte över där. Någon dag senare åkte jag och pappa gemensamt ut till stallet för att skriva köpekontrakt. Samtidigt visste jag att en valp fanns kvar, och jag hoppades den var med i stallet, vilket den var. Denna valp var livligare och pappa blev helt överförtjust i denna också. Så vi bestämde att vi skulle ta med även denna på prov, och sa inget till mamma och Alice. Dom blev dock rasande när vi kom hem med två hundar, haha. Mest för att dom var rädda att Benny skulle försummas när denna nya valp kom, då den var socialare och tog mer plats. När vi sedan nästa dag besökte farmor blev hon också helt kär. Hon hade tidigare velat "köpa in" sig på Benny, men då kom vi på den brilljanta idén att valp nummer 2 kunde bo hos henne, vilket hon var positiv till. Denna valp fick heta Leo.

 

Dessa två är absolut det bästa köpet jag gjort i mitt liv!

 

I helgen funderar vi på att gå på museum, förmodligen Liljevalchs. Julia och jag har också pratat om att cykla till Frescati och gå på cosmonova.

När vi är ute på stan för att shoppa tar vi i princip alltid med oss Benny. Han är så galet chill och älskar att sitta i väskan eller promenera runt på Stockholms gator och nosa på saker. Det känns så extremt löjligt att springa runt med en märkesväska och ha hans huvud som poppar ut ur den, ha-ha. När vi har varit igång länge brukar man vilja ta något att äta, men problemet är att man ofta inte får ta med sig hund på caféer. Om man sitter i en galleria räknas det oftast som att vara utomhus och då går det bra, men på många ställen säger dom nej. Vi har märkt att det oftast går bra om man låter bli att fråga, han är ju inte precis så stor och cafépersonalen verkar tycka det är onödigt att säga till om det är något så litet. På Espresso House och Starbucks vid Sture brukar det alltid gå bra, dom är väl vana. Men tydligen har det varit lag på att man ej får ha hund på café, något jag inte kände till.

 

Men idag läste jag denna artikeln, så nu blir det väl lite mer fritt fram att ta med sig Benny överallt, så länge det inte är skylt vid dörren. Då kanske vi till och med kan ta med oss  honom när vi skall ut och äta på kvällarna. Tänk vad mysigt att sitta ute på Oaxen vid Djurgårn och sedan ta en promenad längs vattnet efter maten. Eller kanske något högre upp, Gondolen eller Himlen? Jag är verkligen sugen på att gå på restaurang snart, länge sedan nu när jag varit själv hemma, så det ska vi göra så fort familjen är hemma. Undra om man kan beställa in en mini oxfilé till Benny? Han älskar faktiskt oxfilé, en av de få sakerna han inte ratar, kräsna hund. Haha.

Då var det dags att presentera min lilla älskling, Thomas Benedict Jr, kallad Benny. Jag och min lillasyster döpte honom efter Tom Hiddleston och Benedict Cumberbatch, haha. I sina papper heter han Måns efter Måns Zelmerlöw men det dög väl inte för oss.

 

Benny är som ni kanske sett en Chihuahua, och en ganska liten sådan. Just nu bär han sig runt på knappt 1,7 kg. När man ser honom först kan han verka tanig och löjlig, men han är verkligen världens mest personliga hund. Han älskar att hoppa runt och busa och leka, han vill alltid hälsa på alla hundar och människor han möter och han är väldigt lydig och lättlärd. Bland annat har vi lärt honom en hel del trick såsom att spela död och hoppa. På områden som är lite lugnare har vi ofta honom lös då han gärna vill undersöka men alltid kommer på inkallning, han är orädd och framåt.

 

En vanlig fördom och Chihuahor är att dom är skälliga och rädda, men det gäller inte denna lilla herre. Han skäller i princip aldrig och är helt orädd. Dessutom är han extremt chill och självständig när han vill. Vi brukar säga att han är som en snäll stor schäfer i miniformat. Det är ju väldigt skönt att ha en sån liten hund som är så smidig att ta med sig (han stoppas ofta ner i väskan eller jackan), men man ändå kan gå långpromenader med utan problem.

 

Han har även sina egna idéer för sig. På dagarna hoppar han upp längs fotöljen för att kunna sitta i förstret och kolla på alla hundar som passerar. Om han ser någon så gnyr han lite, haha. Jag tror också han tycker om att stå högt så han får känna sig stor.

 

 

Jag tänkte berätta mer om våra hundar, som jag inte hade när jag pausade bloggen. Så jag har lite inlägg som kommer att komma upp de närmsta dagarna: