Imorgon går bilen upp mot Umeå och det känns som jag har absolut ingen koll på någonting. Körkort, nollning, packning, allt är i en enda röra i mitt huvud och ingenting blir gjort. 

 

Idag på förmiddan åkte vi ut till Åkersberga för att fixa avgassystemet på bilen. Paniken som uppstår när verkstadskillen säger att han är klar någongång imorgon.. Argh, vi som åker till Umeå då! Vi fick honom att fixa bilen till senare samma dag, men det blev ju ändå att ta tåget hem, segt som tusan. Sedan precis när vi kommit hem så ringer han och säger att han fixat det och bilen är klar, samt att reservdelarna vi köpt inte behövdes. Kuuuul.

 

Idag skulle jag egentligen ha åkt ut till Lisa på Botkyrka och ridit Malva samt hälsat på Benny och Leos föräldrar, men stackars Lisa som hade varit och gett blod hade tydligen dimpt ned på golvet på Rusta, inte kul. Jag vill också ge blod någongång, men kanske inte är som mest sugen just idag haha.

Grr, ridabstinensen fortsätter. Kunde ha åkt ut på förmiddagen till Emmas fina Voless men då skulle vi ju till Åkersberga.

 

Eftermiddagen blev istället någonslags stressad mental förlamning. Jag har helt seröst sutit och stirrat rakt fram och inte vetat i vilken ände jag ska börja ta tag i saker. Sedan har jag panikätit godis såsom bara jag kan göra, asså fy. Snacka om resfeber. Jag får återkomma imorgon, känns som det är viktigt att jag sover inatt!